Jag gillar klubbkids som är huvudpersoner i sin generation och inte bryr sig ett skit om mig, .

påsktema

Och kom ihåg: Killen som skrivit brevet är egentligen en tjej

Förr eller senare hamnar språkstudenten i geometrin. Kroppar betecknar ej. Systemen lurar sig ändå in. Den ambitiösa studenten vrider nacken ur led, han vill möta kropparna utan att identifiera tillhörighet. Men skolan har lyckats: romb, amalgam, päron. Och tennis. Hiphop, sa studenten och flytta till Kista. Sen till Uppsala. Han starta en självkritisk blogg och längtade till Marocko. En gång rökte han weed. Det betyder ogräs och kommer från the street.

en metallarm petar retsamt på människorna. De stupar på sina små motgångar.

research om struktur:
Nån köper långa stränder billigt i början. Han exploaterar den vita sanden, det torra gräset. Han bygger ett nöjesfält som heter Happyland. Han visar albinotanten, pojken med världens största midjemått. Han visar en tysk kapten och en som är kort i rocken. Det blåser på stranden. Ett par decennier fram i tiden kommer staden köpa stranden av honom. Bopriserna går upp men inte tillräckligt. Stranden stannar, drömmer om jättevågor. Samma processer pågår på flera ställen i olika takt. Det är en ekostruktur men eko betyder ekonomi inte ekologi.

noise & politics

Krävs sensibilitet för att vara allvarlig. Fundera på det, säger Bob. En röst liknar ingen annan röst. Jepp. Jag nickar klokt och berättar: Den vithåriga poeten på fiket på suffolk har fel. Han säger: There is always a woman. And every woman is you. Nej säger jag. Jag är en enda människa. Du säger fel.
Synd för honom, jag läser inte Jacques Attali för honom:

[...]"Listening to music is listning to all noise, realizing that its appropriation and control is a reflection of power, that it is essentially political. More than colors and forms, it is sounds and their arrangements that fashion societies. With noise is born disorder and its opposite: the world. With music is born power and its opposite: subversion."

Jag läser inte Leibnitz om the Palace of Marvels (ur Drole de pensée touchant une nouvelle sorte de représentation) för honom:

"These buildings will be constructed in such a way that the master of the house will be able to hear and see everything that is said and done without himself being perceived, by means of mirrors and pipes"

Men jag läser Attalis slutkläm, och byter musician mot poet eller konstnär eller andra yrken:

"However, and this is the supreme irony of it all, never before have musicians tried so hard to communicate with their audience, and never before has that communication been so deceiving. Music now seems [a] clumsy excuse for the self-glorification of musicians and the growth of a new industrial sector. Still, it is an activity that is essential for knowledge and social relations."

Newton was the first to point out that light is colorless and /…/ consequently color has to occur inside our brains. He wrote, “The waves themselves are not colored.” (This Is Your Brain on Music av Daniel J Levitin) Det krävs en människa för att skapa ljud, smak, färg.

“The most critical aspect of the work, both artist said [Miles Davis and Picasso] was not the objects themselves, but the space between objects. /…/ [Davis] described the most important par of his solos as the empty space between notes, the “air” that he placed between one note and the next. Knowing precisely when to hit the next note, and allowing the listener time to anticipate it, is a hallmark of Davis’s genius.”

“What makes a set of lines and colors into art is /.../ the way one color or form echoes another in a different part of the canvas. /…/ Similarily, dance is not a raging sea of unrelated bodily movements; the relationship of those movements to another is what creates integrity and integrality."

Många saker hör ihop. En stolt unga soldat i filmen Indochina gör ett orimligt missförstånd. Han älskar Konsten förkroppsligad i en målning som relaterar till en kust och ett minne (hans eget). Hans kärlek är upprörd. Han romantiserar konstnärens kraft att förändra verkligheten. I nästa scen beordrar han en underordnad att bränna en båt med en familj ombord.

Baryshnikov tuggar tuggummi: liten gest, mycket uttrycks. Relationen är central mellan de två kropparna och deras spelade nonchalans. Baryshnikov dansade i läraren Pushkins blick. P ville först inte se femtonåringen dansa, han kollade på hans ben och armar, hur de satt ihop. "To see... Who are you, what your legs, arms and head are about." I ett par timmar såg de på varandra och småpratade. B tog bara ett par steg.

Det finns en filmupptagning från det som kallas den enda presskonferensen med Bob Dylan. Det är december 1965 efter att Dylan buats ut av den publik som ännu inte gått från hans spelning på folkmusikfestivalen Newport när han kopplat in en elgitarr. Presskonferensen är en tillställning. Dylan ler, inte en gnutta agressiv, men upprepar med sin behagliga hesa röst: No. No. No not at all. No that´s not true. No. Det är tydligt att han inte blir stimulerad, frågorna är mer (in-)för reportrarna som röker i sina solglasögon. Dylan går inte med på några utkastade påståenden. Han fumlar med tändstickor, sveper in sin odiskutabla skärpa i ett rökmoln, flinar. Vad tänker du på just nu Mr Dylan? "Askan som fallit nånstans på mig." Han letar i kläderna. "Är det inte bara ett sätt att säga vad du tycker om den här situationen med Questions and Answers?" No no säger Mr Dylan.

– I just know in my own mind that we all have a diferent idea of all the words that we're using. So I don't really have to much - tänder en cigarett - I really can't take it to serious, cause we... Like if I say the word "house" – like we're both gonna see a different house. If I just say the word... Right? So we're using all these other words like "massproduction", "movie magazine"... And we all have a different idea of these words to. So I realy don't know what we're saying here.

Om man var ful fick man gå på universitet och kunde bli lärare. Var man normal med passande utseende och personlighet blev man gift. Julietta skrubbade sitt ansikte i krossat glas. Det var böcker hon älskade. Hon skulle bli författare.

Du var en pojke. Du hade fräkniga knän. Jag tillsatte lekens roller: du fick va klätterdrottningen.

Sen lektion:
Exemplet bygger på tre enheter: subjektet JAG, den andre som bekräftar mig och den Andre med stort A, institutionen som möjliggör och styr (överordnat). Om jag vägrar behöva den andres bekräftelse, bara bryr mig om DEN STORE A, ber eller målar ensam i min ateljé, är jag förmodligen religiös eller konstnär.

Det svåra med att göra revolt är att allt har psykonalytiska förklaringar. Smått.

partitur

Rockprosa:

"All that's missing is baloons.
'Do you want to here this?'
He has, in his hands, the impenetrable black acetate of [en skiva av ett band]./.../
I lie on the floor. He puts the black vinyl on, then sits curled up in an armchair in his trademark green jumper.
I am captivated, captured and catapulted from the opening propulsive rhytmic bars of [en låt] with its snaking guitar lines, sinous bass pattern and [sångarens] /.../ voice. I lie there transported and transfixed. Some of it is /.../ physically hurts. It worksin a visceral way, involving all the senses /.../ Martin watches my reaction. He is utterly alive and alert. /.../ What he has done is to create such a sense of space and at the same time such a specific sense of place that you feel as though you are at times inside and at other times outside the music and that the music is within and without you. /.../you are in some cavernous underworld, /.../ in a dungeon, then trapped in a metal box, then stranded in your own cranium."

Osv. Söker material till ett endagssamtal jag ska hålla. Det ska heta nåt i stil med Kneading, following, forcing. BENDING MIND INTO MATTER. Eller Mind becomes matter. Det handlar om processen att tvinga, knåda, följa, öppna, bygga. Om transformation från luft och vilja till material. Hur strategisk man kan vara. Om skillnaden mellan att använda tydliga ramar i arbetet och att efteråt tvinga in sitt arbete i en tolkning och där förklara vad det handlar om.

f: and Joe said, listen, we run this whole thing on grace, this band, we cant just go around being insensitive to life.

ff: To risk your life for someone else's life. For someone to turn up at your house when it's blazing, go in and try to get yor kids out, come on that must be worth somethin

fff: vi skulle saga nagot tillsammans men det hander inte i sagda ord

fv: han slutade doda insekter, inte ens flugorna i turnebussen

Avsked till ännu ett gammalt år: högtidligt, krasst och gult. Kommer att tänka på årets sista dröm: jag kånkar på ett barn. Hon bara skrattar när jag ideligen råkar dänga in henne i brickwalls.
Nu lunch på Giando´s över bron med ett kolsvart enkronestort blåmärke under hakan.

Firar jul:
Går på bio. Äter pancakes, two eggs and a small coffe vid Avenue A hos hispanics på en diner. Tar en drink på båthuset i central Park, som Sex and the City, dyrvibben. Köper ostar och kalkon från deli på 1st Avenue. Tar taxi till svenskarna/konstnärerna i Williamsburg. Matar katter. Kollar Flight of the Conchords, tröttnar på Flight of the Conchords, äter i sängen.

På natten är katterna aktiva. Jag kollar varje bokhylla på St Marks Bookstore. Det regnar, folk kommer in skrattande. Katterna slåss varje dag. Jag har på mig de nya läsglasögonen när jag läser på Tinys. jag skämms inte för att det är Mobys ställe. Francois K spelar men jag vill inte gå själv. När amerikanerna äter julmiddag läser jag i solen på en bänk i Chinatown. Jag svarar nej på frågan om jag är judisk. Jag gråter på bion. Jag svarar Merry Christmas, Happy Holidays på tilltal. Jag pratar så jag blir andfådd med en kille på julmiddagen, han ska skriva om filosofihistorian säger han, it´s an ambitious project. Jag läser Adrian Tomines milt lakoniska Optic Nerve. Jag läser i Audio Culture – Readings in Modern Music. Jag läser först Wim Mertens och sen David Philip Sherburnes del om minimalism i house och techno. Sixten somnar i mitt knä medan jag läser. Ibland är han exakt en pojke, en koncentrationsstörd pojke som galopperar åtta mil i lägenheten när man inte ger honom fokus. Sen när jag är lugn och arbetar fångas han av det lugnet. Han blir trygg. Och somnar. Ville bara ligga nära. Siri är coolare. Jag har lagt mjuka frottéhanddukar ovanpå kattboxen, det är hennes ställe. Jag lyssnar på gamla grejer jag gjorde i Reason innan jag blev generaliserat självkritisk. Jag lyssnar och läser, vill skämta bort min logiska kropp av musik när jag läser namn självklart ihopkopplade. Man trevar sig fram. Kattrna skiter flera kilo om dagen. Mina känslor för dem är kluvna. Imorn: Bushwick.

Bön

freudian trip

jag var på maskerad utklädd till min pappa. vi dansade runt granen. folk hette Siv, Lennart, Klas-Lennart, Eduardo, Janne, Erina. Jag överdrev pappas mage, pratade konstant, lyssnade inte på nån. Associerade: Aha, det får mig att tänka på när jag var i Paris -68. Åhå, det för in mig på Göteborg -85, New York -71. Jag charmade och skrämde damerna. Jag hade glasögon av värmeljus och sugrör, fotbollströja från Söderkamraterna ("hemmaplan Tanto"). Jag luktade svett och man. Jag fick dåligt samvete.

Det är roligare med ljug

Mina vänner övervinner ibland längtan med språk. De har skrivit om allt och hittat flera namn på utsatthet. Robert tex. Med flaggorna i leran halkar de runt och skrattar.

Det finns ingen möjlighet att ha tråkigt: det skulle vara på smekningarnas bekostnad och stax hänger vi inte med längre.
*
Gud Faders strävan efter upphöjdhet överstiger inte 4810 meter i Frankrike, höjd uppmätt över havets yta.
*
Bland vredens flerfaldiga härligheter ser jag en dörr slå igen som en blommas korsett eller skopojkars kautschuk.
*
Frestelsen att beställa in något mer att dricka: till exempel ett kalhygge.
Ur Les Champs magnétiques (De magnetiska fälten), 192o

OEI:s nonsensnummer. Roligt! Att läsa om Lewis Caroll tex. Köper inte nonsens som non sense dock. Som politiskt verktyg, anarkistisk samtalsparodi, motsträvighet eller flyktmetod för att svänga det rastlösa lite roligare - jo.

Jag åker om en vecka! Jag funderar om det är en sorts mandomsprov, skrattar när jag kommer på att jag ska vara i en stor stad där jag knappt känner nån. Att jag åker ifrån jul. Att jag åker ifrån vanor, fester, hemvändare, ritualer. Jag får låna en cykel också. Träffade en IASPIS-kille på tunnelbanan som visste en simhall i mitt kvarter. Sedan jag bestämde mig, kanske en tid innan när det växte fram, berör mig inte debatterna. Prat och positioner. Här är jag. Hur står jag i relation till dig, till det argumentet. Ibland är det roligt att lyssna, alla har så mycket information, men det känns inte som att det har med mig att göra. Bokhögar växer. Jag leker ensam den här hösten och har så roliga drömmar.

Christian Wolffs musik äger en speciell förmåga att
infinna sig mitt i begäret
Mitt i, inuti begärets
osammanhängande delar

LMR, ur Ingenting annat (materia), 1996

Tänk att ett helt skepp kan sjunka i ett ovaksamt ögonblick. När jag var barn beundrade jag det här skeppet våldsamt, det var mina systrars farbrors:
"AMALIA sjönk vid kaj den sista augusti. Vi lyckades pumpa upp henne dagen efter men allt blev förstört. All elektronik och el- och batteriinstallationer förstörda samt förståss all inredning som blev blöt, alla böcker som blev förstörda. Nu har vi rensat ut de mesta och har haft avfuktare på hela hösten så nu är hon ganska torr. Allt orsakat av en löjligliten läcka som kunde tätas med lite sågspån. Men troligen har pumparna inte orkat med och lagt av och då går det fort."

"Vad som krävs för komposition är en blick för långa förlopp, övergripande form och strukturell uppbyggnad. Allt detta rimmar illa med inte bara Nietzsches egna stycken utan också hans texter. Den dynamik som uppstår i hans böcker men också mellan dem har en annan grund: spänningsfältet. " Erik Wallrup, Nietzsches tredje öra.

>>>Mer om Nietzsche i mitt första Frispel från 2005

LAST NIGHT A DJ SAVED MY LIFE. NO NOT REALLY. Jag väver in: en rysk saga om pojken som var hälften björn, hälften människa. En rysk poet jag hittat på. En film av en autistisk kvinna. Och blåst, det blåser! Jag dricker inte. Jag bryr mig om villkoren. Oj sån kämpe, joina facket. Jag tänker på katterna jag ska fira jul med. Jag undrar om jag måste prata engelska med dom. Jag äter skit. Jag hittar 9 sekunder som vibrerar som mina revben. Jag hittar en annons om en underbar vit valp som säljs på grund av hälsosjäl.

I centrum - språklösheten, ett primitivt barbariskt tillstånd, orörligt hårdnat liksom när man i en dröm kämpar för att komma fram, komma upp, brta bräcka slå sig igenom - det oförlösta skriket finns ute i kroppens alla delar /.../ man kan inte komma fram, man kan inte komma upp
Om hur det kan bli med språket. Om hur det kan inträda i en årstid om vilken man inte kan säga mycket, nej ingenting alls, /.../ nu inträder också orden ett efter ett i den stora förändringen, /.../ tappar sina betydelser, /.../ hur nå språket inne i språket?
Ibland som om hela mänskligheten, i krig, i fred, var bara ett muskelsystem i konvulsiviskt ursinne smmandraget sammanpressat för att få ur sig inte ett språk, ingalunda en dröm om något finskimrat utarbetat /.../ inte det enklaste basord, /.../ ett ljud enbart, en rösts närvarotecken bara, ett enda ljud till förbindelse"

Birgitta Trotzig, ur Sammanhang/material

Lägg tio minuter på att se IN MY LANGUAGE. Arbetar in den i Geist-texten. Idag dök Hola Bandola Bengt upp. Irga Vadmund är där allaredan, och JAHVE som är en känslig lipsill. Jag börjar hitta små delar. Från idag, efter mail med Wittgenstein:

En sten kan användas i att betyda en tyngd i mitt hjärta (metaforen) eller att mitt hjärta är tungt som sten. Bilden av stenen må användas så, som en jämförande bild av något annat men en sten betyder: Här är en sten. Stenens betydelse är dess varande. “Bilden säger mig sig själv”. Att stenen alls talar till mig och säger mig något ligger i dess egen struktur, i dess former och färger.

en nyhet

ett kollo där man lyfter ut sängen på edgar som fiser om natten och ställer han på fotbolsplan. På kollot skriver ett barn en bok i våningssängen med fickklampa om en vuxen som längtar hem och kommer hem och längtar bort för hemma står främlingar och klirrar i koppar som på begravning. Ikaros visioner skjuts ner av en saga från fysiken. Ingen slump ingår, bara vilje och sönderbitna bilder av det som när under!

*
Hej igen.
Nu kan jag segla jolle helt själv fast jag är rädd. Vindskyddet är klart. När jag skriver klarar jag att skriva hela meningar. När jag tänker på dig kan jag nästan tänka saklighet. Britta säger det är sensommar. Vi ska klä oss som indianer och dansa i ring. Det är i morgon kväll på festen. Pinnbröd blir det också. Måste sluta, nu ska jag tälja grillspett.

Akademisera musik. Inlämningsuppgift i hur-vi-sätter-ord-på-allt, B-kursen:

Vad kan vi säga på forskningens språk om stönen i Jpls Red 25?
De är åtta stycken. Red 25 är 6 minuter och 56 sekunder.
3.02 – ett stön
3.14 – ett stön
3.32 – ett stön
4.02 - här repeteras och förvrängs stönet, går in i ett droppljud
4.33 - här låter stönet ännu mer som en synth
5.02 (ahh ett mer fysiskt/erotiskt stön)
5.37 (åhh)
6.03 ett slags klimax som inte är lika laddat eftersom vi redan gått upp till max

Dagens sanning
1. Ingenting uppstår ur ingenting.
2. Inte ens kärlek som kommer från ingenstans
3. Kärlek kommer från kärlek.
4. Hur den tar vägen via ingenstans är svårare.
5. En metod finns bara i singular och är knuten till exakt sin tid, omgivning, rytm
7. Sen finns det nödrim
8. Anpassa sig är att inordna sitt arbete under ett generaliserande språk
9. Anamma ett språk är att underkasta sig det språkets verklighet
10. Ett språk är ett nackgrepp, ett »ät!« över gröten
12. Reaktionerna försämras i sorlet av en mängd tilltal. Tills man bara hör orden som ljud. Ett och annat som inte »sägs« förmår dock bryta fram/ända fram
13. Till exempel musik
15. = välsignelse
16. Verkligheter, tex väder, överträder sin beskrivning

ordnande pekande språk och rätten att vara ett VI?

"Man kan se dem nu. Lite på avstånd. Hur de börjar formera sig, gör sig redo att försvara det som de anser är deras. Privilegier, positioner, rättigheten att sätta samhällets dagordning. Rädden att definera oss, som problem eller som tillgång. En sak man måste förstå om de här mäniskorna är att de själva inte förstår hur de uppnått sina positioner. De har inte öga för den etniska nepotismen. För dem är den ett osynligt verktyg, en förlängning av dem själva. För oss är den ett hinder. Därför är det vi som ser dem."
Oivio Polite, ur »White Like Me«

Jag anar betydelsen av att inkluderas för den som alltid stått utanför den sfär av regler, traditioner och de (mer eller mindre godtyckliga) egenskaper som tillskrivs en nationell identitet. Oivio Polites VI är inget offer, ömkar sig inte, talar skarpt, behärskar konsten att skapa samhälle genom språk. Hisnande måste det har varit när hans VI bröt igenom. Lawen Mohtadis förord till Polites White Like Me är hisnande för mig, i sin direkthet och sitt språk:

“Jag tyckte det fanns något om fara i dina texter.”

Rätten (finns en sån rätt?) att vara ett vi. Dagermans Tusen år hos Gud formulerar den språkexistensiella funktionen. Jag lärde mig den under Auschwitzresan som minnesambasadör på gymnasiet: The one who´s not a part of the solution is a part of the problem. Vilket blir ironiskt på en resa genom de tomma lägren efter “Den slutgiltiga lösningen”. Gud har gjort skapelsen perfekt – ointaglig. Nu är han ledsen. Han står utanför, det går inte att komma in.

Et tu Gud. Jag är hemlös och avundas de som inkluderas i Oivios VI. Jag avundas motståndsrörelser, de som i hemlighet samlas mot en regim, ryska konstnärer under Sovjets tystnad. Inte att vara hjälte - höra samman. Som medelklassvensk som längtar omfördelning, folk som pratar högt, folk som helt tiger, röster som berättar om de slitna sagorna eller nytt, ett annat --- finns (själv?-)förakt. Och våldsam/dödligt depressiv alienationen bland de massor som inte svarar, som klär sina hem i högblankt vitt och rumsavskiljare.

Att skriva VI är politisk handling.
Att skriva VI är att ge objekt subjektskraft.
Skriva VI är att bryta isolering, byta mot gemenskap.
Bamse lärde duktigt: många små tar en stor.
Skriva VI är, liksom i den svarta revolutionära kyrkan som Mats Hjelm och min syster porträtterar i »Black Like Him«, också att bekräfta en kategorisering. En betoning av det abstrakta »ras«.
We the black church.
We – black like him.
Detroits arbetslösa när bilfabrikerna i Fordismens golden age flyttat produktionen, tonårssönerna som skjuter varandra.
Orden från predikstolen bryter icke-identiteten som de ej anpassade, ej arbetande, ej överlevande,
Mot en identitet av VI FINNS.

Rasismen i rasbetonandet i den svarta revolutionära kyrkan är en annan än i en vit kyrka – om vi kunde tänka oss en vit revolutionär kyrka, historiskt svårt – och ja, Polite har rätt, VI – nu skriver jag in oss båda i en västerländsk “medveten” talande och skrivande klass – har en annan acceptans för den svarta än den vita rasisten. Som Mattias Gardell också visade (genom sin egen olikhet i grad av acceptans) i “Rasrisk: Rasister, separatister och amerikanska kulturkonflikter” är den knuten till olika platser av inordning i ett system av fördelade resurser. Den som maktbärande/agendasättande och den som strukturellt underordnad i en värld av ekonomi och karriärsfrågor. Från välment (vitt? mitt?) håll: viss rasism verkar behövas. Från de strukturelt underlägsna.

VI-et I den svarta revolutionära kyrkan och Fader K:s predikan transgrerar och transformerar ful vardagsdöd och förtryck… Till ett aktivt… (Polite:). >ett försök att finna och låsa de ord som möjliggör brinnande flyktingförläggningar< VI-et säger VI ÄR INGA OFFER, VI MÅSTE UTBILDA OSS… är ett skapande VI och en strategi. Min klass och mitt klasshat är en del av resultatet av ett våldsamt ordnande språk och en ensamhet jag delar.

crimson and clover, over and over

längtan att överskrida villkor nr 1

Jörgen Lind:
”Detta är Frankrike, tänkte jag när du bet tills det blödde. Vackra, vackra Frankrike.”

Birgitta Trotzig:
”Fråga Moskva.” ”Därute i /…/ universum tilldrar sig nu den okända verkliga historien. Den är omgiven av en särskild tystnad, den där vara och språk är ett”
Prepositioner, riktningar. Om, Att, I, Genom, Mellan, Över, Under, In i.

Samims Heater! nån av remixarna eller orginalet. sicken fest. sitter med lurar vid köksbordet och garvar. varje gång jag sätter på den igen, skrattar jag. så här nöjd är samim: (kisa lite och titta snabbt bild 1 - bild 2 - bild 1 - bild 2 - bild 1 - bild 2 i takt med tivolomusiken så blir det en animation.) ärligt talat. bara en gång till. integritet är en lyx förunnad en smal klunga. han lärde känna en house-dj på svart kaffe!

Vad ska du göra där som du inte gör här?
Jag ska känna på det. Jag köper boarding pass.
Försök inte.

Jag drömde att Johannes skulle till Vancouver för han skulle vara i ett land med annan syntax. Jag var avundsjuk för jag förstod att det skulle göra underverk med hans skrivande, att orden behövde en annan stam. Jag hörde min hicka under ytan i badet och bestämde mig. På julafton jobbar jag med social work. Sen läste jag om en raket som for i ansiktet på en 17-åring. Hans syster skrev en blogg om det. Jag var helt ovaken tills jag läste det. Men nu...
hej vad det går
kom ska jag bädda ner dig. två täcken hjälper.

nix jag har saker att göra. om jag så ska krypa baklänges ut genom dörrn.

Flickan (slickar på blodet): Glass passar mig.

Låsmästarn transformerar sig till en nogger.

Flickan (bestört): Inte u-landsglass!

Låsmästarn (i form av en lakritsglass): ”Jag är en god blatte”

Förvandlar sig till en låda is.

Flickan lägger sig i kylan. De nynnar på Arabs in the Desert, avbryter sig ibland och fnissar.

Islådan: Nu kommer det hoppfulla!

Flickan sjunger high hat-slag till droppljuden. När islådan blåser på hennes näsa tinar snoret och skjuter mot taket som ärtor.