11 December 2007

Jag åker om en vecka! Jag funderar om det är en sorts mandomsprov, skrattar när jag kommer på att jag ska vara i en stor stad där jag knappt känner nån. Att jag åker ifrån jul. Att jag åker ifrån vanor, fester, hemvändare, ritualer. Jag får låna en cykel också. Träffade en IASPIS-kille på tunnelbanan som visste en simhall i mitt kvarter. Sedan jag bestämde mig, kanske en tid innan när det växte fram, berör mig inte debatterna. Prat och positioner. Här är jag. Hur står jag i relation till dig, till det argumentet. Ibland är det roligt att lyssna, alla har så mycket information, men det känns inte som att det har med mig att göra. Bokhögar växer. Jag leker ensam den här hösten och har så roliga drömmar.

No comments:
















































”Det är ett landskap man går genom. /…/ Alldeles annorlunda än vandra och gå förbi. De rör sig. Jag rör mig. Inte iakttagelse, sådant finns inte. Röra sig i. Men mera än landskap. / Kroppar och stenar tränger in.” (Birgitta Trotzig, Sammanhang, material)
--














N

"Från de första åren av 1860-talet stammar också ett mycket stort antal kontrapunktiska övningar. Även de saknar ofta en sammanhållen formidé. Harmoniken är inte övertygande genomförd, reglerna för en fugas utformning följs inte och de nyckfulla sluten visar på ett ointresse för konsekvens. Men själva intensiteten i komponerandet och mängden manuskript visar att Nietzsche i kontrapunkten funnit något ytterst lockande. Inom kontrapunkt uppstår inte ett spel mellan motsatser, utan ett spel där de fristående stämmorna skapar tillfälliga motsättningar och konvergenser. Trots sin autonomi blir deras innebörd klarlagd först i relation till varandra. Fritz hade börjat tänka fritt kontrapunktiskt. "







"Sen har vi det betryggande bruket av ett namn. / Språk som pekar på någon // och denna någon finns", Esther Jansma ur Dakruiters (Takryttarna) 2000.




inte jag som ritat nån

inte jag som ritat nån