jag känner ingen skuld

Prognos: Den utvidgade sexismen och etnofieringen som samhällstillstånd kommer inte avta under denna form. Varan kräver en uniqe selling point som söker ett tilltal och föreställer sig en målgrupp. formen kräver åtskillnad och är tolerant så länge var sak är på sin plats med väggar mellan. bögar är en stark målgrupp. medelålders vita kulturkvinnor gillar stepp.

Och Kunsten sa (med entusiasm som avslöjade att han trodde han jobbade med nått himlastormande nytt): Avskaffa geniet, uttrycket förankrat i en individs erfarenhet och den klang hennes eller hans slag ger världen. Byt mot en individualitet utan unicitet där varje individ är en köpare
En kypare? sa Kristina.
regnet föll och föll och föll hela natten.
Man måste kunna identifiera sig med orden. Sa Kunsten. Lyfte sen förvånat på ögonbrynet när Kristina läste lappen dom funnit på köksbordet: "Förakt är en sorts sentimentalitet."
drömde om innerlighet, sa Kunsten förvirrat.
"Skrivas in kategorin med en blick", läste Kristina vidare. "förutom überkategorin människa dvs tvåbent liv högställdare än räv, asp och spindel genom de välkända språkens märke"
Kunsten gapade inte mer utan nickade, jo värderingen kände han igen: Vi förstår människans språk och kan värdera det.
Kristina läste det sista, lika osentimelntalt som vanligt: "Angela min vilda buffel, jag drömmer inte åtskillnad – nyss flyttade jag mördarsniglar med en kratta!"

det här handlar mer om ekonomiska strukturer och makt än jag minns ibland.

det stod en kulturpolitik och grät i näven, bakom korvmacken där jag bor.
det regnade och regnade och regnade.
vajert sa de nyutsedda räknenissarna artigt och log. "vi är här för att utreda behoven"
nationalteatret sträckte på sigt. flaggan vajade i brisen som aldrig fick bli storm

In med en bild på en arg arab!
Jag är Islamic Rage Boys trötthet inför kulturrebeller som inte kan bestämma om ens självhat eller dumhetsförakt ska toppa listan.
självhat är en sorts sentimentalitet.

Det måste ingå ett krympande.
Vad fan betyder det?

gubbkaos. och lite sorg. och ändå avundades jag så länge deras frihet. men det här är en skiss och ska vidare. det kommer vändas. nu går mördarkatten förbi. den är gullig men dödar småfåglar för nöjes skull.

Det här är precis varför jag arbetar långsamt. Utkastets generaliseringar gör sig banala, gåpåiga (äcklar). Komplexiteten är enorm och tyst och långsam och hård och organisk.

1.
herre min allt du vitt
skummande
du som talar väl, berättar om språket att det är:
långsamt
hundspritt
kringsvallande
när det skallrar som visst, och vågorna
för din hand till kindamej
när det falnat elda behöver krafs
du som vet så många av dom, böjningar, harnesk, laduväggen
tag mej med på ryggen, läs strån för dövörat, jag svimlar så:

2.
Drängen flög ur halmen. En himmel, helt i svart, öppnade sig i lyset. BA-BAM sjöng vi. Ne-nej, kvedade ved-Olle, jag har inget att håla mig i, denna stormahären biter hårrt.
12347-50
Hade du inte mer kontrollerat språk? Var där bara svämningen?
Inte flöde: utväg, sa jag. En koncentrerad vebod med väggar av tydligt trä. Inget svämmas. Raka väggar, helt uppenbara. Och så det där emellan?
Väggarna leder till taket.
Det var ett stort allvar?
RACKETBOLL VAR DET. Köttpaj.
Sväva inte din smitare. Beskriv vägen nu. Vi vill höra dig benämna varje steg i din metod.
Bord. Luta. Gräslök.
Och efter flödet av ord?
Silltje.


3.
äntligen ett namn
ja
Att betyda

en egen sten att hålla klibb i hand. Det är inget mer än hållandet. Hålla stenen är det man gör. Sol strålar ner på håret. Klibbet i handen är hårt fallet. Fingrarna sluter runt stenen. Man vill bara fyllas och falla. Det språket måste sluta klättra. Man blundar. Rytmen kommer närnare. Den är hållsam, full kärlek. tålamod bor i den rytmen när den håller ut. Klibba sten. äntlien
ett namn att höra hop me

his ingen

THE GOSPEL/PRAYER FOR MALL PEOPLE

"När det blir stilla omkring dig och du stannar i skräck: ser att arbetet blivit en flykt undan ångest och bort från ansvar /.../ - döva dig inte genom att åter söka jäktet. Utan håll fast bilden tills du nått dess botten."

play on little froggy, play that little fiddle

"det är en safe position att vara alternativ. om än förståelig. att stiga åt sidan, bygga egna kanaler dit bara insatta, medvetna går. Där man får svar som man frågar och där det i varje given tipunkt finns ett rätt och ett fel. Alternativa system med egna hierarkier. konstvärld, modevärld, indievärld ---
att försöka vara i världen däremot är en risk. att se sig som en del av mänskligheten.
där var en tidningsbild som inte lämnade Sarah Kane ifred. en bosnisk kvinna hängd i ett träd. med våldsamma Blasted försökte hon tvinga den engelska publiken att fatta att det visst kan hända oss. Moraliska britter med sitt te och sina tabloider, Reinfeldland. Vi är alla samma material."

mitt frispel om Brian Wilson, Andy Kaufman, Sarah Kane, Lajka och Christian Ronaldo. två timmars radio finns HÄR klicka på 30-dagarsarkivet till höger

regn i göteborg, åska i la fotografia.

Tack Alfred. Shit vad fin den är.