en metallarm petar retsamt på människorna. De stupar på sina små motgångar.

research om struktur:
Nån köper långa stränder billigt i början. Han exploaterar den vita sanden, det torra gräset. Han bygger ett nöjesfält som heter Happyland. Han visar albinotanten, pojken med världens största midjemått. Han visar en tysk kapten och en som är kort i rocken. Det blåser på stranden. Ett par decennier fram i tiden kommer staden köpa stranden av honom. Bopriserna går upp men inte tillräckligt. Stranden stannar, drömmer om jättevågor. Samma processer pågår på flera ställen i olika takt. Det är en ekostruktur men eko betyder ekonomi inte ekologi.

noise & politics

Krävs sensibilitet för att vara allvarlig. Fundera på det, säger Bob. En röst liknar ingen annan röst. Jepp. Jag nickar klokt och berättar: Den vithåriga poeten på fiket på suffolk har fel. Han säger: There is always a woman. And every woman is you. Nej säger jag. Jag är en enda människa. Du säger fel.
Synd för honom, jag läser inte Jacques Attali för honom:

[...]"Listening to music is listning to all noise, realizing that its appropriation and control is a reflection of power, that it is essentially political. More than colors and forms, it is sounds and their arrangements that fashion societies. With noise is born disorder and its opposite: the world. With music is born power and its opposite: subversion."

Jag läser inte Leibnitz om the Palace of Marvels (ur Drole de pensée touchant une nouvelle sorte de représentation) för honom:

"These buildings will be constructed in such a way that the master of the house will be able to hear and see everything that is said and done without himself being perceived, by means of mirrors and pipes"

Men jag läser Attalis slutkläm, och byter musician mot poet eller konstnär eller andra yrken:

"However, and this is the supreme irony of it all, never before have musicians tried so hard to communicate with their audience, and never before has that communication been so deceiving. Music now seems [a] clumsy excuse for the self-glorification of musicians and the growth of a new industrial sector. Still, it is an activity that is essential for knowledge and social relations."

Newton was the first to point out that light is colorless and /…/ consequently color has to occur inside our brains. He wrote, “The waves themselves are not colored.” (This Is Your Brain on Music av Daniel J Levitin) Det krävs en människa för att skapa ljud, smak, färg.

“The most critical aspect of the work, both artist said [Miles Davis and Picasso] was not the objects themselves, but the space between objects. /…/ [Davis] described the most important par of his solos as the empty space between notes, the “air” that he placed between one note and the next. Knowing precisely when to hit the next note, and allowing the listener time to anticipate it, is a hallmark of Davis’s genius.”

“What makes a set of lines and colors into art is /.../ the way one color or form echoes another in a different part of the canvas. /…/ Similarily, dance is not a raging sea of unrelated bodily movements; the relationship of those movements to another is what creates integrity and integrality."

Många saker hör ihop. En stolt unga soldat i filmen Indochina gör ett orimligt missförstånd. Han älskar Konsten förkroppsligad i en målning som relaterar till en kust och ett minne (hans eget). Hans kärlek är upprörd. Han romantiserar konstnärens kraft att förändra verkligheten. I nästa scen beordrar han en underordnad att bränna en båt med en familj ombord.

Baryshnikov tuggar tuggummi: liten gest, mycket uttrycks. Relationen är central mellan de två kropparna och deras spelade nonchalans. Baryshnikov dansade i läraren Pushkins blick. P ville först inte se femtonåringen dansa, han kollade på hans ben och armar, hur de satt ihop. "To see... Who are you, what your legs, arms and head are about." I ett par timmar såg de på varandra och småpratade. B tog bara ett par steg.

Det finns en filmupptagning från det som kallas den enda presskonferensen med Bob Dylan. Det är december 1965 efter att Dylan buats ut av den publik som ännu inte gått från hans spelning på folkmusikfestivalen Newport när han kopplat in en elgitarr. Presskonferensen är en tillställning. Dylan ler, inte en gnutta agressiv, men upprepar med sin behagliga hesa röst: No. No. No not at all. No that´s not true. No. Det är tydligt att han inte blir stimulerad, frågorna är mer (in-)för reportrarna som röker i sina solglasögon. Dylan går inte med på några utkastade påståenden. Han fumlar med tändstickor, sveper in sin odiskutabla skärpa i ett rökmoln, flinar. Vad tänker du på just nu Mr Dylan? "Askan som fallit nånstans på mig." Han letar i kläderna. "Är det inte bara ett sätt att säga vad du tycker om den här situationen med Questions and Answers?" No no säger Mr Dylan.

– I just know in my own mind that we all have a diferent idea of all the words that we're using. So I don't really have to much - tänder en cigarett - I really can't take it to serious, cause we... Like if I say the word "house" – like we're both gonna see a different house. If I just say the word... Right? So we're using all these other words like "massproduction", "movie magazine"... And we all have a different idea of these words to. So I realy don't know what we're saying here.

Om man var ful fick man gå på universitet och kunde bli lärare. Var man normal med passande utseende och personlighet blev man gift. Julietta skrubbade sitt ansikte i krossat glas. Det var böcker hon älskade. Hon skulle bli författare.

Du var en pojke. Du hade fräkniga knän. Jag tillsatte lekens roller: du fick va klätterdrottningen.

Sen lektion:
Exemplet bygger på tre enheter: subjektet JAG, den andre som bekräftar mig och den Andre med stort A, institutionen som möjliggör och styr (överordnat). Om jag vägrar behöva den andres bekräftelse, bara bryr mig om DEN STORE A, ber eller målar ensam i min ateljé, är jag förmodligen religiös eller konstnär.

Det svåra med att göra revolt är att allt har psykonalytiska förklaringar. Smått.

partitur

Rockprosa:

"All that's missing is baloons.
'Do you want to here this?'
He has, in his hands, the impenetrable black acetate of [en skiva av ett band]./.../
I lie on the floor. He puts the black vinyl on, then sits curled up in an armchair in his trademark green jumper.
I am captivated, captured and catapulted from the opening propulsive rhytmic bars of [en låt] with its snaking guitar lines, sinous bass pattern and [sångarens] /.../ voice. I lie there transported and transfixed. Some of it is /.../ physically hurts. It worksin a visceral way, involving all the senses /.../ Martin watches my reaction. He is utterly alive and alert. /.../ What he has done is to create such a sense of space and at the same time such a specific sense of place that you feel as though you are at times inside and at other times outside the music and that the music is within and without you. /.../you are in some cavernous underworld, /.../ in a dungeon, then trapped in a metal box, then stranded in your own cranium."

Osv. Söker material till ett endagssamtal jag ska hålla. Det ska heta nåt i stil med Kneading, following, forcing. BENDING MIND INTO MATTER. Eller Mind becomes matter. Det handlar om processen att tvinga, knåda, följa, öppna, bygga. Om transformation från luft och vilja till material. Hur strategisk man kan vara. Om skillnaden mellan att använda tydliga ramar i arbetet och att efteråt tvinga in sitt arbete i en tolkning och där förklara vad det handlar om.

f: and Joe said, listen, we run this whole thing on grace, this band, we cant just go around being insensitive to life.

ff: To risk your life for someone else's life. For someone to turn up at your house when it's blazing, go in and try to get yor kids out, come on that must be worth somethin

fff: vi skulle saga nagot tillsammans men det hander inte i sagda ord

fv: han slutade doda insekter, inte ens flugorna i turnebussen