Och Kunsten sa (med entusiasm som avslöjade att han trodde han jobbade med nått himlastormande nytt): Avskaffa geniet, uttrycket förankrat i en individs erfarenhet och den klang hennes eller hans slag ger världen. Byt mot en individualitet utan unicitet där varje individ är en köpare
En kypare? sa Kristina.
regnet föll och föll och föll hela natten.
Man måste kunna identifiera sig med orden. Sa Kunsten. Lyfte sen förvånat på ögonbrynet när Kristina läste lappen dom funnit på köksbordet: "Förakt är en sorts sentimentalitet."
drömde om innerlighet, sa Kunsten förvirrat.
"Skrivas in kategorin med en blick", läste Kristina vidare. "förutom überkategorin människa dvs tvåbent liv högställdare än räv, asp och spindel genom de välkända språkens märke"
Kunsten gapade inte mer utan nickade, jo värderingen kände han igen: Vi förstår människans språk och kan värdera det.
Kristina läste det sista, lika osentimelntalt som vanligt: "Angela min vilda buffel, jag drömmer inte åtskillnad – nyss flyttade jag mördarsniglar med en kratta!"