03 December 2007

Dagens sanning
1. Ingenting uppstår ur ingenting.
2. Inte ens kärlek som kommer från ingenstans
3. Kärlek kommer från kärlek.
4. Hur den tar vägen via ingenstans är svårare.
5. En metod finns bara i singular och är knuten till exakt sin tid, omgivning, rytm
7. Sen finns det nödrim
8. Anpassa sig är att inordna sitt arbete under ett generaliserande språk
9. Anamma ett språk är att underkasta sig det språkets verklighet
10. Ett språk är ett nackgrepp, ett »ät!« över gröten
12. Reaktionerna försämras i sorlet av en mängd tilltal. Tills man bara hör orden som ljud. Ett och annat som inte »sägs« förmår dock bryta fram/ända fram
13. Till exempel musik
15. = välsignelse
16. Verkligheter, tex väder, överträder sin beskrivning

No comments:
















































”Det är ett landskap man går genom. /…/ Alldeles annorlunda än vandra och gå förbi. De rör sig. Jag rör mig. Inte iakttagelse, sådant finns inte. Röra sig i. Men mera än landskap. / Kroppar och stenar tränger in.” (Birgitta Trotzig, Sammanhang, material)
--














N

"Från de första åren av 1860-talet stammar också ett mycket stort antal kontrapunktiska övningar. Även de saknar ofta en sammanhållen formidé. Harmoniken är inte övertygande genomförd, reglerna för en fugas utformning följs inte och de nyckfulla sluten visar på ett ointresse för konsekvens. Men själva intensiteten i komponerandet och mängden manuskript visar att Nietzsche i kontrapunkten funnit något ytterst lockande. Inom kontrapunkt uppstår inte ett spel mellan motsatser, utan ett spel där de fristående stämmorna skapar tillfälliga motsättningar och konvergenser. Trots sin autonomi blir deras innebörd klarlagd först i relation till varandra. Fritz hade börjat tänka fritt kontrapunktiskt. "







"Sen har vi det betryggande bruket av ett namn. / Språk som pekar på någon // och denna någon finns", Esther Jansma ur Dakruiters (Takryttarna) 2000.




inte jag som ritat nån

inte jag som ritat nån