03 December 2007

Akademisera musik. Inlämningsuppgift i hur-vi-sätter-ord-på-allt, B-kursen:

Vad kan vi säga på forskningens språk om stönen i Jpls Red 25?
De är åtta stycken. Red 25 är 6 minuter och 56 sekunder.
3.02 – ett stön
3.14 – ett stön
3.32 – ett stön
4.02 - här repeteras och förvrängs stönet, går in i ett droppljud
4.33 - här låter stönet ännu mer som en synth
5.02 (ahh ett mer fysiskt/erotiskt stön)
5.37 (åhh)
6.03 ett slags klimax som inte är lika laddat eftersom vi redan gått upp till max

No comments:
















































”Det är ett landskap man går genom. /…/ Alldeles annorlunda än vandra och gå förbi. De rör sig. Jag rör mig. Inte iakttagelse, sådant finns inte. Röra sig i. Men mera än landskap. / Kroppar och stenar tränger in.” (Birgitta Trotzig, Sammanhang, material)
--














N

"Från de första åren av 1860-talet stammar också ett mycket stort antal kontrapunktiska övningar. Även de saknar ofta en sammanhållen formidé. Harmoniken är inte övertygande genomförd, reglerna för en fugas utformning följs inte och de nyckfulla sluten visar på ett ointresse för konsekvens. Men själva intensiteten i komponerandet och mängden manuskript visar att Nietzsche i kontrapunkten funnit något ytterst lockande. Inom kontrapunkt uppstår inte ett spel mellan motsatser, utan ett spel där de fristående stämmorna skapar tillfälliga motsättningar och konvergenser. Trots sin autonomi blir deras innebörd klarlagd först i relation till varandra. Fritz hade börjat tänka fritt kontrapunktiskt. "







"Sen har vi det betryggande bruket av ett namn. / Språk som pekar på någon // och denna någon finns", Esther Jansma ur Dakruiters (Takryttarna) 2000.




inte jag som ritat nån

inte jag som ritat nån