14 February 2008

Och kom ihåg: Killen som skrivit brevet är egentligen en tjej

Förr eller senare hamnar språkstudenten i geometrin. Kroppar betecknar ej. Systemen lurar sig ändå in. Den ambitiösa studenten vrider nacken ur led, han vill möta kropparna utan att identifiera tillhörighet. Men skolan har lyckats: romb, amalgam, päron. Och tennis. Hiphop, sa studenten och flytta till Kista. Sen till Uppsala. Han starta en självkritisk blogg och längtade till Marocko. En gång rökte han weed. Det betyder ogräs och kommer från the street.
på

No comments:

Post a Comment

Subscribe to: Post Comments (Atom)















































”Det är ett landskap man går genom. /…/ Alldeles annorlunda än vandra och gå förbi. De rör sig. Jag rör mig. Inte iakttagelse, sådant finns inte. Röra sig i. Men mera än landskap. / Kroppar och stenar tränger in.” (Birgitta Trotzig, Sammanhang, material)
--














N

"Från de första åren av 1860-talet stammar också ett mycket stort antal kontrapunktiska övningar. Även de saknar ofta en sammanhållen formidé. Harmoniken är inte övertygande genomförd, reglerna för en fugas utformning följs inte och de nyckfulla sluten visar på ett ointresse för konsekvens. Men själva intensiteten i komponerandet och mängden manuskript visar att Nietzsche i kontrapunkten funnit något ytterst lockande. Inom kontrapunkt uppstår inte ett spel mellan motsatser, utan ett spel där de fristående stämmorna skapar tillfälliga motsättningar och konvergenser. Trots sin autonomi blir deras innebörd klarlagd först i relation till varandra. Fritz hade börjat tänka fritt kontrapunktiskt. "







"Sen har vi det betryggande bruket av ett namn. / Språk som pekar på någon // och denna någon finns", Esther Jansma ur Dakruiters (Takryttarna) 2000.




inte jag som ritat nån

inte jag som ritat nån