Firar jul:
Går på bio. Äter pancakes, two eggs and a small coffe vid Avenue A hos hispanics på en diner. Tar en drink på båthuset i central Park, som Sex and the City, dyrvibben. Köper ostar och kalkon från deli på 1st Avenue. Tar taxi till svenskarna/konstnärerna i Williamsburg. Matar katter. Kollar Flight of the Conchords, tröttnar på Flight of the Conchords, äter i sängen.
På natten är katterna aktiva. Jag kollar varje bokhylla på St Marks Bookstore. Det regnar, folk kommer in skrattande. Katterna slåss varje dag. Jag har på mig de nya läsglasögonen när jag läser på Tinys. jag skämms inte för att det är Mobys ställe. Francois K spelar men jag vill inte gå själv. När amerikanerna äter julmiddag läser jag i solen på en bänk i Chinatown. Jag svarar nej på frågan om jag är judisk. Jag gråter på bion. Jag svarar Merry Christmas, Happy Holidays på tilltal. Jag pratar så jag blir andfådd med en kille på julmiddagen, han ska skriva om filosofihistorian säger han, it´s an ambitious project. Jag läser Adrian Tomines milt lakoniska Optic Nerve. Jag läser i Audio Culture – Readings in Modern Music. Jag läser först Wim Mertens och sen David Philip Sherburnes del om minimalism i house och techno. Sixten somnar i mitt knä medan jag läser. Ibland är han exakt en pojke, en koncentrationsstörd pojke som galopperar åtta mil i lägenheten när man inte ger honom fokus. Sen när jag är lugn och arbetar fångas han av det lugnet. Han blir trygg. Och somnar. Ville bara ligga nära. Siri är coolare. Jag har lagt mjuka frottéhanddukar ovanpå kattboxen, det är hennes ställe. Jag lyssnar på gamla grejer jag gjorde i Reason innan jag blev generaliserat självkritisk. Jag lyssnar och läser, vill skämta bort min logiska kropp av musik när jag läser namn självklart ihopkopplade. Man trevar sig fram. Kattrna skiter flera kilo om dagen. Mina känslor för dem är kluvna. Imorn: Bushwick.
”Det är ett landskap man går genom. /…/ Alldeles annorlunda än vandra och gå förbi. De rör sig. Jag rör mig. Inte iakttagelse, sådant finns inte. Röra sig i. Men mera än landskap. / Kroppar och stenar tränger in.” (Birgitta Trotzig, Sammanhang, material)
--
--
N
"Från de första åren av 1860-talet stammar också ett mycket stort antal kontrapunktiska övningar. Även de saknar ofta en sammanhållen formidé. Harmoniken är inte övertygande genomförd, reglerna för en fugas utformning följs inte och de nyckfulla sluten visar på ett ointresse för konsekvens. Men själva intensiteten i komponerandet och mängden manuskript visar att Nietzsche i kontrapunkten funnit något ytterst lockande. Inom kontrapunkt uppstår inte ett spel mellan motsatser, utan ett spel där de fristående stämmorna skapar tillfälliga motsättningar och konvergenser. Trots sin autonomi blir deras innebörd klarlagd först i relation till varandra. Fritz hade börjat tänka fritt kontrapunktiskt. "
"Sen har vi det betryggande bruket av ett namn. / Språk som pekar på någon // och denna någon finns", Esther Jansma ur Dakruiters (Takryttarna) 2000.
Blog Archive
- May 2008 (1)
- April 2008 (1)
- March 2008 (3)
- February 2008 (2)
- January 2008 (11)
- December 2007 (15)
- November 2007 (17)
- October 2007 (3)
- September 2007 (6)
- August 2007 (1)
- July 2007 (2)
- June 2007 (13)
- May 2007 (7)
- April 2007 (5)
- March 2007 (2)
- February 2007 (1)
- January 2007 (9)
- December 2006 (15)
- November 2006 (10)
inte jag som ritat nån
No comments:
Post a Comment