06 December 2007

LAST NIGHT A DJ SAVED MY LIFE. NO NOT REALLY. Jag väver in: en rysk saga om pojken som var hälften björn, hälften människa. En rysk poet jag hittat på. En film av en autistisk kvinna. Och blåst, det blåser! Jag dricker inte. Jag bryr mig om villkoren. Oj sån kämpe, joina facket. Jag tänker på katterna jag ska fira jul med. Jag undrar om jag måste prata engelska med dom. Jag äter skit. Jag hittar 9 sekunder som vibrerar som mina revben. Jag hittar en annons om en underbar vit valp som säljs på grund av hälsosjäl.
på

No comments:

Post a Comment

Subscribe to: Post Comments (Atom)















































”Det är ett landskap man går genom. /…/ Alldeles annorlunda än vandra och gå förbi. De rör sig. Jag rör mig. Inte iakttagelse, sådant finns inte. Röra sig i. Men mera än landskap. / Kroppar och stenar tränger in.” (Birgitta Trotzig, Sammanhang, material)
--














N

"Från de första åren av 1860-talet stammar också ett mycket stort antal kontrapunktiska övningar. Även de saknar ofta en sammanhållen formidé. Harmoniken är inte övertygande genomförd, reglerna för en fugas utformning följs inte och de nyckfulla sluten visar på ett ointresse för konsekvens. Men själva intensiteten i komponerandet och mängden manuskript visar att Nietzsche i kontrapunkten funnit något ytterst lockande. Inom kontrapunkt uppstår inte ett spel mellan motsatser, utan ett spel där de fristående stämmorna skapar tillfälliga motsättningar och konvergenser. Trots sin autonomi blir deras innebörd klarlagd först i relation till varandra. Fritz hade börjat tänka fritt kontrapunktiskt. "







"Sen har vi det betryggande bruket av ett namn. / Språk som pekar på någon // och denna någon finns", Esther Jansma ur Dakruiters (Takryttarna) 2000.




inte jag som ritat nån

inte jag som ritat nån