The Queen läser upp ett statement i slutet av showen som imitatörerna har i det hemsnickrade skjulet i Harmony Korines film Mr Lonely. Imitatörerna har flyttat hit. Här får man leva som man vill, i hennes fall som the Queen. Michael Jackson är här, Sammy David Jr, placerbar på en sekund - det exakta kroppspråket hos en liten kille som sträcker på halsen och lyckas komma med attityd ovanifrån. The Queen läser eller talar rätt ut, jag minns det som att hon läser, och tackar publiken för att de kommit. Framförallt ger hon nån sorts statement om skälen för den brokiga skaran på godset i the Highlands att bära nån annans kläder och leva som nån annan. Fåren har skjutits till påvens mäsande sång. Diego Luna utstöter Michael Jackson-stönanden och dansar på en klippa i takt med gevärsskotten. Hon säger: Vi kämpar för ögonblicken där världen glimrar.08 November 2007
The Queen läser upp ett statement i slutet av showen som imitatörerna har i det hemsnickrade skjulet i Harmony Korines film Mr Lonely. Imitatörerna har flyttat hit. Här får man leva som man vill, i hennes fall som the Queen. Michael Jackson är här, Sammy David Jr, placerbar på en sekund - det exakta kroppspråket hos en liten kille som sträcker på halsen och lyckas komma med attityd ovanifrån. The Queen läser eller talar rätt ut, jag minns det som att hon läser, och tackar publiken för att de kommit. Framförallt ger hon nån sorts statement om skälen för den brokiga skaran på godset i the Highlands att bära nån annans kläder och leva som nån annan. Fåren har skjutits till påvens mäsande sång. Diego Luna utstöter Michael Jackson-stönanden och dansar på en klippa i takt med gevärsskotten. Hon säger: Vi kämpar för ögonblicken där världen glimrar.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
”Det är ett landskap man går genom. /…/ Alldeles annorlunda än vandra och gå förbi. De rör sig. Jag rör mig. Inte iakttagelse, sådant finns inte. Röra sig i. Men mera än landskap. / Kroppar och stenar tränger in.” (Birgitta Trotzig, Sammanhang, material)
--
--
N
"Från de första åren av 1860-talet stammar också ett mycket stort antal kontrapunktiska övningar. Även de saknar ofta en sammanhållen formidé. Harmoniken är inte övertygande genomförd, reglerna för en fugas utformning följs inte och de nyckfulla sluten visar på ett ointresse för konsekvens. Men själva intensiteten i komponerandet och mängden manuskript visar att Nietzsche i kontrapunkten funnit något ytterst lockande. Inom kontrapunkt uppstår inte ett spel mellan motsatser, utan ett spel där de fristående stämmorna skapar tillfälliga motsättningar och konvergenser. Trots sin autonomi blir deras innebörd klarlagd först i relation till varandra. Fritz hade börjat tänka fritt kontrapunktiskt. "
"Sen har vi det betryggande bruket av ett namn. / Språk som pekar på någon // och denna någon finns", Esther Jansma ur Dakruiters (Takryttarna) 2000.
Blog Archive
- May 2008 (1)
- April 2008 (1)
- March 2008 (3)
- February 2008 (2)
- January 2008 (11)
- December 2007 (15)
- November 2007 (17)
- October 2007 (3)
- September 2007 (6)
- August 2007 (1)
- July 2007 (2)
- June 2007 (13)
- May 2007 (7)
- April 2007 (5)
- March 2007 (2)
- February 2007 (1)
- January 2007 (9)
- December 2006 (15)
- November 2006 (10)
inte jag som ritat nån
No comments:
Post a Comment