08 November 2007

DJ SMART:
Man måste föreställa sig Sisyfos lycklig.

JOHANNA BEAT:
När jag var tänd på rena tankelekar brukade jag roa mig med att försöka tänka mig förbi mina första klichéreaktioner genom att fråga: NÄR var han lycklig? Lätt räknade jag ut att han var lycklig när han kom upp. Det är rimligt enligt Lutherläran. Mission accomplished, duktig ponke.

DJ SMART (på värmländska):
Not very advanced, om en säger så.

JOHANNA BEAT:
Kunde man tänka sig en annan möjlighet? brukade jag fråga sen. Jodå, svarade jag logiskt och viftade min söndagsskoletass. Fröken fröken! Jag kan! Ja? – Ett alternativ är att han är lycklig medan han skjuter stenen uppför berget. Visst fröken?
Jag klappade mig på huvudet. Mitt svar stämde bra med modernt metod- och processfokus och verkade humant. Our boy Sisyfos trivs på sitt jobb, i görandet.

DJ SMART (bryter på tyska):
Tidsenligt.

JOHANNA BEAT:
Om sanningen ska fram nu när jag har gått klart skolan och till och med använder smileys utan att vara rädd för att vara folklig, så gillar jag den tredje tanken.

DJ SMART (rör huvudet till syntslingan han nynnar, trummar på stenen – och tappar den):
Ooopsi-Daisy!

JOHANNA BEAT (tittar på den där den ligger på trasmattan):
Ögonblicket när stenen rasar ner igen slås han först av skräck, och misslyckande. Och sen - lycka! - när han fattar att han har en uppgift igen.
Inget tomrum.

No comments:
















































”Det är ett landskap man går genom. /…/ Alldeles annorlunda än vandra och gå förbi. De rör sig. Jag rör mig. Inte iakttagelse, sådant finns inte. Röra sig i. Men mera än landskap. / Kroppar och stenar tränger in.” (Birgitta Trotzig, Sammanhang, material)
--














N

"Från de första åren av 1860-talet stammar också ett mycket stort antal kontrapunktiska övningar. Även de saknar ofta en sammanhållen formidé. Harmoniken är inte övertygande genomförd, reglerna för en fugas utformning följs inte och de nyckfulla sluten visar på ett ointresse för konsekvens. Men själva intensiteten i komponerandet och mängden manuskript visar att Nietzsche i kontrapunkten funnit något ytterst lockande. Inom kontrapunkt uppstår inte ett spel mellan motsatser, utan ett spel där de fristående stämmorna skapar tillfälliga motsättningar och konvergenser. Trots sin autonomi blir deras innebörd klarlagd först i relation till varandra. Fritz hade börjat tänka fritt kontrapunktiskt. "







"Sen har vi det betryggande bruket av ett namn. / Språk som pekar på någon // och denna någon finns", Esther Jansma ur Dakruiters (Takryttarna) 2000.




inte jag som ritat nån

inte jag som ritat nån