02 November 2007

En manlig Schenström fyllehånglar och bannas med ett snett leende för sin oförmåga hålla tassarna i styr. De pigga journalisterna ser ingen (stats)fara att reportern använde statsmannen. En kvinnlig reporter är inte främst yrkesman med egen jobbagenda. Sex är ändå sex och alla vet att kvinnor vill mer. Rubriken blir nåt om casanovan och fångsten. Tänk president och praktikant. En kollega klappar honom om axeln vid kaffemaskinen: Den du!
Impad också av att han fick henne att ge sig till honom, den dyra moderatkärringen. På sina skrivbord har de två kollegorna utan att veta det samma bild av en nyduschad docka, evigt välportionerad, återhållen och dyrbart selektiv i storskjorta. Det är ensamt på redaktionen.

No comments:
















































”Det är ett landskap man går genom. /…/ Alldeles annorlunda än vandra och gå förbi. De rör sig. Jag rör mig. Inte iakttagelse, sådant finns inte. Röra sig i. Men mera än landskap. / Kroppar och stenar tränger in.” (Birgitta Trotzig, Sammanhang, material)
--














N

"Från de första åren av 1860-talet stammar också ett mycket stort antal kontrapunktiska övningar. Även de saknar ofta en sammanhållen formidé. Harmoniken är inte övertygande genomförd, reglerna för en fugas utformning följs inte och de nyckfulla sluten visar på ett ointresse för konsekvens. Men själva intensiteten i komponerandet och mängden manuskript visar att Nietzsche i kontrapunkten funnit något ytterst lockande. Inom kontrapunkt uppstår inte ett spel mellan motsatser, utan ett spel där de fristående stämmorna skapar tillfälliga motsättningar och konvergenser. Trots sin autonomi blir deras innebörd klarlagd först i relation till varandra. Fritz hade börjat tänka fritt kontrapunktiskt. "







"Sen har vi det betryggande bruket av ett namn. / Språk som pekar på någon // och denna någon finns", Esther Jansma ur Dakruiters (Takryttarna) 2000.




inte jag som ritat nån

inte jag som ritat nån