17 November 2007


Hur är det för dig? Det byts mellan perioder... Host! Kroppen är en fiffig sköterska. Rätar på sig, drar för. Sen kommer man inte åt. En pose? En funktionsåtgärd. En vila... Och sen! Man märker det för plötsligt är det annat. Kliar, blåser. Hur har du det? Jaså... Jo tack. Nåt med ögonen bara, svider och rinner. Nähä? Du läste det också! Kors att bära? Ja, hå hå, de får en att springa och ljuga uselt... Tänkte du på mig? Jag tänkte på mig. Intresseklubben för hastighet består av maratonlöpare. Omgivningen växlar som en popvideo... Och så du, viktlös. Jag berättade aldrig klart historian. Jag träffade flickorna som kan teorin, de log, jag blev osäker... Om jag skämtade? Jag skämtade. Maria sa jag. Maria Gunnarsson och jag... På Gotland. Och Roxette... Vi badade toppless och var tolv år. Ändå laddat. Inte mellan oss men mellan oss de osynliga staketen som håller kossorna i hage. Plattbröstade och hungriga var vi redan medvetna om kraften i att överträda. Jag har berättat det? Kalvarna sög på ens fingrar... Var inte arg. Har du det bra? Tänk på förundran när nåt kommer från ingenting, från en komocka.

No comments:
















































”Det är ett landskap man går genom. /…/ Alldeles annorlunda än vandra och gå förbi. De rör sig. Jag rör mig. Inte iakttagelse, sådant finns inte. Röra sig i. Men mera än landskap. / Kroppar och stenar tränger in.” (Birgitta Trotzig, Sammanhang, material)
--














N

"Från de första åren av 1860-talet stammar också ett mycket stort antal kontrapunktiska övningar. Även de saknar ofta en sammanhållen formidé. Harmoniken är inte övertygande genomförd, reglerna för en fugas utformning följs inte och de nyckfulla sluten visar på ett ointresse för konsekvens. Men själva intensiteten i komponerandet och mängden manuskript visar att Nietzsche i kontrapunkten funnit något ytterst lockande. Inom kontrapunkt uppstår inte ett spel mellan motsatser, utan ett spel där de fristående stämmorna skapar tillfälliga motsättningar och konvergenser. Trots sin autonomi blir deras innebörd klarlagd först i relation till varandra. Fritz hade börjat tänka fritt kontrapunktiskt. "







"Sen har vi det betryggande bruket av ett namn. / Språk som pekar på någon // och denna någon finns", Esther Jansma ur Dakruiters (Takryttarna) 2000.




inte jag som ritat nån

inte jag som ritat nån