14 November 2007

12.11, sassy89 said:
njet inge sväng här. jävligt pliktskyldiga små konstruktioner.

12.14, Hola Bandola Bengt said:
har blitt lite glädjelöst. får ru dåligt samvete om du inte är politiskt korrekt eller?

12.17, vic godard said:
jag har köpt en cyckel! håler med Hola Bandola. Du borde nog va tyst tills du hittar rörelsen. Dessutom är det inte de smala killarnas fel att de är smala. Anorexia-lobby!!

12.19, sassy89 said:
JULie! släpp kulturskåpet ;-I du borde verklien lyzzna mer på Kelis

23.36, sassy_91 said:
> sassy89 va fab snor du mitt namn för. har haft d aliaset sen sjuan! + IRL
på

No comments:

Post a Comment

Subscribe to: Post Comments (Atom)















































”Det är ett landskap man går genom. /…/ Alldeles annorlunda än vandra och gå förbi. De rör sig. Jag rör mig. Inte iakttagelse, sådant finns inte. Röra sig i. Men mera än landskap. / Kroppar och stenar tränger in.” (Birgitta Trotzig, Sammanhang, material)
--














N

"Från de första åren av 1860-talet stammar också ett mycket stort antal kontrapunktiska övningar. Även de saknar ofta en sammanhållen formidé. Harmoniken är inte övertygande genomförd, reglerna för en fugas utformning följs inte och de nyckfulla sluten visar på ett ointresse för konsekvens. Men själva intensiteten i komponerandet och mängden manuskript visar att Nietzsche i kontrapunkten funnit något ytterst lockande. Inom kontrapunkt uppstår inte ett spel mellan motsatser, utan ett spel där de fristående stämmorna skapar tillfälliga motsättningar och konvergenser. Trots sin autonomi blir deras innebörd klarlagd först i relation till varandra. Fritz hade börjat tänka fritt kontrapunktiskt. "







"Sen har vi det betryggande bruket av ett namn. / Språk som pekar på någon // och denna någon finns", Esther Jansma ur Dakruiters (Takryttarna) 2000.




inte jag som ritat nån

inte jag som ritat nån