07 October 2007

LA COMMUNE + språket

det är en position att inte veta vad man ska säga om omgivande skval, bröl, sällhet också. har man inte språk för musik och ljud får man fråga på dansgolvet på sleeparchive- spelningen: vad kallar du det här ljudet? råd och bröd och deg.
sirenljud.

om man skulle skriva en gåta och ett fördrag om att hålla sig kvar här, och om tv. i en av filmerna från det hemliga programmet säger hon krasst till sin stroke-stumma morsa, "what´s better: Something or nothing?, when you can´t have everything. Oh mom, i wish you could speak". Robert Downey Juniors störda ljuskåta reporter i Natural Born Killers springer med sin utrustning i fängelseupproret. I LA COMMUNE kör de 1800-talsklädda reportrarna upp sina stora mikar i ansiktet på folkmassan på barrikaderna på Paris gator när statens Versaillestrupper närmar sig (och slaktar 30 000 parisbor) och frågar skådisarna "WOULD YOU HAVE DONE THE SAME TODAY". Svettiga och uppspelta från lajvandet ropar de, anhämtningen upprymt flåsig; YES BUT THE ENEMY IS DIFFERENT TODAY, THE ECONOMY AND MEDIA SURROUNDS US! YES BUT THE ENEMY IS DIFFERENT! deras flås blandas med dånpukan som härmar kanonskott och kaempande folkmassa, lite sång, käck nosighet till det dödliga krigandet, och bankbank. De föräldralösa flickorna på nunneskolan säger till folkundervisarna när knallarna blir för höga, COME ON, WE CANT GO ON WITH CLASS! WE HAVE TO GO TO THE BARRICADES! studsig och stolt kampvilja, huvudduk. Det är nåt så bdårande i 1800-tals-tvreportern i snhögknäppta klänning, samlingen av La Commune-medborgare framför väggfast tv på lokal sylta. inte en crazy setting, allt utspelas i en grå lagerlokal, stengolv, råa väggar. Mr Watkins har bara placerat tv och media-schmucks i sin 1800-talshandling sen ser han vad som händer.
kolla! tv pratar om komplexitet!

språken på film- och konstskolorna är förutsägbara och uppmuntrar en dubbel ignorans - både dumhet och icke-vetande. Och färdiga händelskurvor. Citizens, be swift and efficient! snart har den nya folkkommunen byggt hierarkier och en gubbar i uniform håller viktigt i sin penna, noga upprätthållande varje avgränsning.



provensalskt kryddbröd:
1 dl svarta oliver
50-100 g valnötter om man inte är allergisk
2 mask färsk timjan (kan ta rosmarin)
25 g jäst
1 rågad tsk salt
1 tsk honung
3 dl fingervarmt vatten
3 msk olivolja ("riktigt god" säger dom men Willys går fint)
6-7 dl vetemjöl
1 tsk gourmetsalt att ha ovanpå



rullande droppljud.

1 comment:

Oh the semi secrets said...

jag kängatr efter hembakt bröd
jag har slutat lagat mat till mig själv, betyder det att jag inte håller mig särskildt högt?
















































”Det är ett landskap man går genom. /…/ Alldeles annorlunda än vandra och gå förbi. De rör sig. Jag rör mig. Inte iakttagelse, sådant finns inte. Röra sig i. Men mera än landskap. / Kroppar och stenar tränger in.” (Birgitta Trotzig, Sammanhang, material)
--














N

"Från de första åren av 1860-talet stammar också ett mycket stort antal kontrapunktiska övningar. Även de saknar ofta en sammanhållen formidé. Harmoniken är inte övertygande genomförd, reglerna för en fugas utformning följs inte och de nyckfulla sluten visar på ett ointresse för konsekvens. Men själva intensiteten i komponerandet och mängden manuskript visar att Nietzsche i kontrapunkten funnit något ytterst lockande. Inom kontrapunkt uppstår inte ett spel mellan motsatser, utan ett spel där de fristående stämmorna skapar tillfälliga motsättningar och konvergenser. Trots sin autonomi blir deras innebörd klarlagd först i relation till varandra. Fritz hade börjat tänka fritt kontrapunktiskt. "







"Sen har vi det betryggande bruket av ett namn. / Språk som pekar på någon // och denna någon finns", Esther Jansma ur Dakruiters (Takryttarna) 2000.




inte jag som ritat nån

inte jag som ritat nån