09 September 2007


Maria Schotenius har hiphop i blodet.

jag vill ta på maria schottenius vita kläder de är som lammbebisar. folk som pratar om hårda saker och säger S-T-R-U-K-T-U-R-! får det mjuka håret på maria schottenius armar att vilja gå tillbaks in i armen. maria schhottenius sitter inte ihop med struktur, hon är mjuk på huden som sköljmedel och älskar Konsten som står höjd över hamburgare och konsumaffärer. maria schottenius vill sitta på en romersk kolonn och blicka ut men vill inte vara sten som kolonnen: hon vill vara den mjuka blick som smeker det högresta och gnuggar där det kommer smuts.

No comments:
















































”Det är ett landskap man går genom. /…/ Alldeles annorlunda än vandra och gå förbi. De rör sig. Jag rör mig. Inte iakttagelse, sådant finns inte. Röra sig i. Men mera än landskap. / Kroppar och stenar tränger in.” (Birgitta Trotzig, Sammanhang, material)
--














N

"Från de första åren av 1860-talet stammar också ett mycket stort antal kontrapunktiska övningar. Även de saknar ofta en sammanhållen formidé. Harmoniken är inte övertygande genomförd, reglerna för en fugas utformning följs inte och de nyckfulla sluten visar på ett ointresse för konsekvens. Men själva intensiteten i komponerandet och mängden manuskript visar att Nietzsche i kontrapunkten funnit något ytterst lockande. Inom kontrapunkt uppstår inte ett spel mellan motsatser, utan ett spel där de fristående stämmorna skapar tillfälliga motsättningar och konvergenser. Trots sin autonomi blir deras innebörd klarlagd först i relation till varandra. Fritz hade börjat tänka fritt kontrapunktiskt. "







"Sen har vi det betryggande bruket av ett namn. / Språk som pekar på någon // och denna någon finns", Esther Jansma ur Dakruiters (Takryttarna) 2000.




inte jag som ritat nån

inte jag som ritat nån