02 January 2007

Uppdrag 2007: En omgivande form att se tydligt

Vad är vi för några tomtar.
TROTS ATTnarcissisten ibland har illusioner om allsmäktighet är han beroende av andra för att få sin självkänsla bekräftad. Han kan inte leva utan en beundrad publik. Hans skenbara frihet från familjeband och institutionellt tvång gör honom inte fri att stå ensam och yvas över sin individualitet. Tvärtom bidrar den till hans osäkerhet, som han kan övervinna bara genom att se sitt "storslagna jag" speglat i andras uppmärksamhet, eller genom ansluta sig till dem som besitter berömelse, makt och utstrålning.
(Christophee Lasch, Den narcissistiska kulturen)
Du slutade ditt brev med att säga "När du inte befinner dig på pidestal är du inte intressant. Nästa gång du blir sjuk ska jag ge mig av genast." Vilket simpelt sinne det avslöjar! Vilken fullkomlig brist på fantasi! (Wilde, brev till Bosie från fängelset i Reading, ur De profundis)

(Det fanns en lökväxt i Botaniska som hette Narcissus Poeticus.)

No comments:
















































”Det är ett landskap man går genom. /…/ Alldeles annorlunda än vandra och gå förbi. De rör sig. Jag rör mig. Inte iakttagelse, sådant finns inte. Röra sig i. Men mera än landskap. / Kroppar och stenar tränger in.” (Birgitta Trotzig, Sammanhang, material)
--














N

"Från de första åren av 1860-talet stammar också ett mycket stort antal kontrapunktiska övningar. Även de saknar ofta en sammanhållen formidé. Harmoniken är inte övertygande genomförd, reglerna för en fugas utformning följs inte och de nyckfulla sluten visar på ett ointresse för konsekvens. Men själva intensiteten i komponerandet och mängden manuskript visar att Nietzsche i kontrapunkten funnit något ytterst lockande. Inom kontrapunkt uppstår inte ett spel mellan motsatser, utan ett spel där de fristående stämmorna skapar tillfälliga motsättningar och konvergenser. Trots sin autonomi blir deras innebörd klarlagd först i relation till varandra. Fritz hade börjat tänka fritt kontrapunktiskt. "







"Sen har vi det betryggande bruket av ett namn. / Språk som pekar på någon // och denna någon finns", Esther Jansma ur Dakruiters (Takryttarna) 2000.




inte jag som ritat nån

inte jag som ritat nån