”Det är ett landskap man går genom. /…/ Alldeles annorlunda än vandra och gå förbi. De rör sig. Jag rör mig. Inte iakttagelse, sådant finns inte. Röra sig i. Men mera än landskap. / Kroppar och stenar tränger in.” (Birgitta Trotzig, Sammanhang, material)
--
N
"Från de första åren av 1860-talet stammar också ett mycket stort antal kontrapunktiska övningar. Även de saknar ofta en sammanhållen formidé. Harmoniken är inte övertygande genomförd, reglerna för en fugas utformning följs inte och de nyckfulla sluten visar på ett ointresse för konsekvens. Men själva intensiteten i komponerandet och mängden manuskript visar att Nietzsche i kontrapunkten funnit något ytterst lockande. Inom kontrapunkt uppstår inte ett spel mellan motsatser, utan ett spel där de fristående stämmorna skapar tillfälliga motsättningar och konvergenser. Trots sin autonomi blir deras innebörd klarlagd först i relation till varandra. Fritz hade börjat tänka fritt kontrapunktiskt. "
"Sen har vi det betryggande bruket av ett namn. / Språk som pekar på någon // och denna någon finns", Esther Jansma ur Dakruiters (Takryttarna) 2000.
Jag önskar Syd Barrett var i rymdraketen istället för Fuglesang. Önskar Syd såg världen krympa till ett klot, en boll. Och sen: vände blicken uppåt, utåt och såg Lajkaland, RYMDEN. Om det fanns mänsklig prestation eller hållning vi ville belöna förutom duktiga hund-kvaliteter. Fuglesang kan skicka vykort per e-post genom rymden. "Jag såg Sverige!" . Tänk er Syds meddelanden från rymden till jorden.
Roger Keith Barrett dog av cancer i huset i Camebridge där han i tretti år stängt in sig, dit han gått in och kokat egen gryta. När jag använder orden betyder de det jag vill, säger Humpty Dumpty. Syd vägrar vara rockstjärna mer, är bloke i denim på Camebridge gator när han går ut. "I have often seen him around Cambridge but never talk to him - he was always in a world of his own" säger man på gatan.
+1971.jpg)
,+Holand+1971.jpg)
.jpg)
No comments:
Post a Comment