HEJDÅ NU DRAR JAG

Jag är trött på att vara cirkusapa. Jämt ska det latjas och härjas. Klättra på tak, blåsa högst i visselpipan, störa dansgolvet, störa dj:n, älska störningen. STÖRA STÖRA STÖRA. Krossa glas, hälla i mig, hälla på andra. På söndagen vara gråsten av ångest, svennesjuka, kontrollbehov. Inga uppåtendorfiner kvar, bara mörker.

apan är poppis när apan dansar i sin lilla röda jacka. hej jag är apan, apan är jag. alla känner apan men ingen känner apan. apan känner inget appan är trött och dansar ändå tjo-flöjt.

Jag försöker ibland föreställa mig ett annat sätt att leva. Det är fattigt att vara vuxen.
JAG VET HUR JAG ANVÄNDER ALKOHOL, förklarar jag. FÖR ATT AVLASTA. Vara vild, inte lugn, inte stressad, glömma allt jag ska göra en stund, leka bara. Vara obstinat, inte klok.
Du var bra på att leka, vara vild och busa när du var barn säger mamman.
Fast utan alkohol då.