11 December 2006

Bildanalys: Hon lyssnar på Wim Mertens Atmoshere 1 och är jävligt trött på tv och killar. När rösten kommer in är hon trött på den offentliga debatten, på infantiliseringen som gör att infantiliseringen är ett skällsord från den hemska mörka kostymmassa som kallas Kommittéen i Ernst Billgrens AK3 som nästan är namn på ett konstnärsdrivet galleri i Stockholm. Hon är trött på att Ernst gjort alla i serien till tomma skal utom sig själv. Hon är trött på att Ernst tror att han är en sanningsägare. Hon är trött på att Ernst äger sanningen och att sanningen är ett helt omodernt begrepp och att folk använder varandra och säger att bekräftelse är vad allt handlar om, säger "man behöver bekräftelse", "alla vill ha bekräftelse", att det enda som skär igenom är en Nike-sko i diket på nyhetsbilden från explosionen, olyckan, branden, attentatet, att det enda som skär igenom är en vän som ringer gråtande så man måste släppa allt, springa

En hink surkål. 2007 ska jag börja med ironi, formulering, anamma k-u-l-t-u-r-j-o-u-r-n-a-l-i-s-t-i-k-e-n igen, radera personligt trams, bli avlönad, kvick, kylig och välhängd. En engelsk halsduk från internatskolan i Sölvesborg. Claes Bäckström, konstnär och författare har sagt upp sig från tv-programmet Arty, alla där var snälla där men de tyckte det blev statiskt om man sa något i över en minut och man fick inte använda referenser från konst- och bildhistorian. 18 dagar kvar av idealism och romantik och kritik. Film så länge: Lindsay Andersons If (1968) med Malcolm McDowell. Uppror på brittiska pojkskolan. Och Jean Vigos C i uppförande, Zéro de conduite, från 1933. De glider ihop i minnet: i en av dem har pojkarna kuddkrig i sina små nattsärkar. Dunet yr. Sen ligger de på taket med gevär och mejar ner gubbparaden och ceremonierna och Lars Nittve tar skydd bakom en tunna och ropar "okej! OKEJ! inte bara ett glas vin mer på vernissagen, två glas får ni! Och så får ni mingla med Daniel Birnbaum och Ernst!". Konstnärerna jublar: Äntligen! An offer we can´t refuse! Hurra för brottet och framtiden. I bakgrunden spelas Mötley Crue.

Checkin out the halls makin sure the coast is clear
Lookin in the stalls--nah, there aint nobody here
My buddies sixx, mick & tom
To get caught would surely be the death of us all

Smokin in the boys room
Smokin in the boys room
Teacher dont you fill me up with your rules
Everybody knows that smokin aint allowed in school.

No comments:
















































”Det är ett landskap man går genom. /…/ Alldeles annorlunda än vandra och gå förbi. De rör sig. Jag rör mig. Inte iakttagelse, sådant finns inte. Röra sig i. Men mera än landskap. / Kroppar och stenar tränger in.” (Birgitta Trotzig, Sammanhang, material)
--














N

"Från de första åren av 1860-talet stammar också ett mycket stort antal kontrapunktiska övningar. Även de saknar ofta en sammanhållen formidé. Harmoniken är inte övertygande genomförd, reglerna för en fugas utformning följs inte och de nyckfulla sluten visar på ett ointresse för konsekvens. Men själva intensiteten i komponerandet och mängden manuskript visar att Nietzsche i kontrapunkten funnit något ytterst lockande. Inom kontrapunkt uppstår inte ett spel mellan motsatser, utan ett spel där de fristående stämmorna skapar tillfälliga motsättningar och konvergenser. Trots sin autonomi blir deras innebörd klarlagd först i relation till varandra. Fritz hade börjat tänka fritt kontrapunktiskt. "







"Sen har vi det betryggande bruket av ett namn. / Språk som pekar på någon // och denna någon finns", Esther Jansma ur Dakruiters (Takryttarna) 2000.




inte jag som ritat nån

inte jag som ritat nån