27 November 2006

Slåss mot väderkvarnar


MITT HOPP ÄR EN SKADSKJUTEN KRÅKA OCH JAG ÄR ETT SPRINGANDE BARN
Lördag kväll, sysselsättning: läxa upp, mana: DET MÅSTE VARA MER ÄN ATT FÅ DET ATT FUNKA. Stackars chefredaktören. Skälla om Hemingway. Raljera över
smycken och skägg. Själv vara kokett, dra handen genom håret, inte sluta prata. Då och då böja huvudet mot bardisken trött. Sätta chefredaktören i soffan, tvinga honom att lyssna på Mikael Wiehes Flickan och kråkan. Säga TYST. TYST! NEJ. NEJ. BARA LYSSNA! KATEGORISERA INTE, FORMULERA INTE, PRATA INTE OM PROGGRETRON SOM KOMMER TILL VÅREN, JAG VET. JASÅ DU HAR HOOLA BANDOOLA BAND I SKIVVÄSKAN! TYST, LYSSNA BARA PÅ MUSIKEN.
Själv prata oavbrutet: sjunga texten högt och tydligt i örat så han v e r k l i g e n ska höra.

Och jag började darra i vånda och nöd
Jag skaka' av rädsla och skräck
För jag visste ju alldeles tydligt och klart
att det var bilden av mej som jag sett
För mitt hopp är en skadskjuten kråka
och jag är ett springande barn
som tror, det finns nån som kan hjälpa mej än
som tror, det finns nån som har svar
Mikael Wiehe skrev den inspirerad av Marianne Faithfuls Lucy Jordan (1979) efter att han blivit förtjust i ett ljud i låten som gjorts av ett nytt instrument som hette synthesizer. Han tillägnade låten De galna mödrarna på Plaza de Mayo som år efter år demonstrerade i Buenos Aires för att få veta vad som hänt med deras barn under militärjuntan.

No comments:
















































”Det är ett landskap man går genom. /…/ Alldeles annorlunda än vandra och gå förbi. De rör sig. Jag rör mig. Inte iakttagelse, sådant finns inte. Röra sig i. Men mera än landskap. / Kroppar och stenar tränger in.” (Birgitta Trotzig, Sammanhang, material)
--














N

"Från de första åren av 1860-talet stammar också ett mycket stort antal kontrapunktiska övningar. Även de saknar ofta en sammanhållen formidé. Harmoniken är inte övertygande genomförd, reglerna för en fugas utformning följs inte och de nyckfulla sluten visar på ett ointresse för konsekvens. Men själva intensiteten i komponerandet och mängden manuskript visar att Nietzsche i kontrapunkten funnit något ytterst lockande. Inom kontrapunkt uppstår inte ett spel mellan motsatser, utan ett spel där de fristående stämmorna skapar tillfälliga motsättningar och konvergenser. Trots sin autonomi blir deras innebörd klarlagd först i relation till varandra. Fritz hade börjat tänka fritt kontrapunktiskt. "







"Sen har vi det betryggande bruket av ett namn. / Språk som pekar på någon // och denna någon finns", Esther Jansma ur Dakruiters (Takryttarna) 2000.




inte jag som ritat nån

inte jag som ritat nån