24 November 2006

DET NYA ALLVARET – EXTRA EXTRA READ ALL ABOUT IT!

Det är lustigt så många världsbilder som flyter omkring ändå. Två till exempel. Plask. Den ena tillhör en skribent på SvD som idag skriver att högkulturen är trendig. Att litteraturen är på väg tillbaka (var var den?). Hon intervjuar Johan Wirfält för hans tidning har litteraturspalt och intellektuella samtal om mode. Och Carl Belfrage för han har dubbelnamn och har varit på semester i Schweiz. I höst ska man se ut som Hemingway. Hans skägg, hans klassiska manliga kläder. Discomusiken ska fortfarande ha skägg och vara från Norge. Men gärna hyllas med referenser till snajdig teoretiker eller estetiskt godkänd författare. Och röra sig mot folkrock i vans.
"Gratislivsstilstidningen Rodeo, som alltid har minst två fingrar i luften, införde i januari en litteratursida.
- Att vi började med boksidan var en direkt följd av att vi insåg att inom ett år kommer Joan Didion och Ernest Hemingway att vara det hippaste som finns, säger chefredaktören Johan Wirfält."
Skribenten på Svd intervjuar också kulturjournalisten/radiomakaren/min polare Tove Leffler. Tove tror inte att allvaret är tillbaka utan talar i 40 minuter, kritiserar skenet av djup när allvaret är en handburen väska eller skägg. Skribenten väljer att ur dessa 40 minuter dra ett enda citat, meningslöst, plusminusnoll. Textens Tove får säga – Ingenting, ingenting, ofarligt, vadsomhelst, det här kan alla säga, blabla, väder. Hon får vara med på bild också, och le. Här pratar hon klart:

"Det enda folk inte är trötta på är yta. Det är det enda som fortfarande styr med järnhand - oavsett trend. Folk vill inte bilda sig. Bara för att du har en boksida i Rodeo betyder det inte att folk vill gräva ner sig i Wittgenstein. Allt är bara den stora jakten på att hitta det nya, vara först med något och leda trenden.")."

1 comment:

m said...

julie, du är en sån slagskämpe och jag älskar det!
















































”Det är ett landskap man går genom. /…/ Alldeles annorlunda än vandra och gå förbi. De rör sig. Jag rör mig. Inte iakttagelse, sådant finns inte. Röra sig i. Men mera än landskap. / Kroppar och stenar tränger in.” (Birgitta Trotzig, Sammanhang, material)
--














N

"Från de första åren av 1860-talet stammar också ett mycket stort antal kontrapunktiska övningar. Även de saknar ofta en sammanhållen formidé. Harmoniken är inte övertygande genomförd, reglerna för en fugas utformning följs inte och de nyckfulla sluten visar på ett ointresse för konsekvens. Men själva intensiteten i komponerandet och mängden manuskript visar att Nietzsche i kontrapunkten funnit något ytterst lockande. Inom kontrapunkt uppstår inte ett spel mellan motsatser, utan ett spel där de fristående stämmorna skapar tillfälliga motsättningar och konvergenser. Trots sin autonomi blir deras innebörd klarlagd först i relation till varandra. Fritz hade börjat tänka fritt kontrapunktiskt. "







"Sen har vi det betryggande bruket av ett namn. / Språk som pekar på någon // och denna någon finns", Esther Jansma ur Dakruiters (Takryttarna) 2000.




inte jag som ritat nån

inte jag som ritat nån