Form och anspråk

From JN
Subject: åååh feedback!!
Date: Wed, 22 Nov 2006 09:24:15 +0100
>Hej M,
>jag gillade det andra frispelet väldigt mycket, första gången jag >jag lyssnade så missade jag de första 20 minuterna, och sen när >jag skulle ta igen dom så lyssnade jag på alltihop igen.. 1 manuset är asbra. 2 låtlistan likaså. 3 mixningen och nivåerna är märkliga, men är det som gör att det lyfter ett snäpp till för mig.
>
>Det jag tänkte och framförallt kände när jag lyssnade var
>någon slags anspråk, och jag tror att det är några faktorer som samverkar.
>Manuset har för mig två narrativa nivåer, dels det du säger, men
>som jag upplever det så lever innehållet även i formen, delarna
>som vill fara åt all världens håll men som är hårt sammanfogade
> av en vilja att berätta, som Brian har det så fungerar även
>programmet. (en form och berättelse som fungerar, men som är
>så hårt ihopfogad att limfogarna syns och hörs.) Jag blev lite
>avundsjuk på flödet också, alla bakgrunder, det är en ganska hög
>ljud-informationstäthet (egofixerad som jag är så tänkte jag nästan
>så här: hon måste ha lyssnat på mitt frispel och tänkt att så vill jag
>inte göra, så där himla långsamt och sparsmakat) (fast när jag
>skriver den meningen så känner jag att jag gör orättvisa mot ditt,
>det låter då som man beskriver något fladdrigt och överenergiskt,
>det är det ju inte heller, jag skulle nog säga att det är ett ganska
>konsekvent program ändå, fast med ett högt anspråk, där det finns
>en vilja till att ge lyssnaren ganska lite fritid om du kan fatta den
>meningen?) hinner inte skriva mer precis nu, det här får bli ett första
>mejl!
>kramar
>J
>------------------------------------------------------------------------

From: julie.fear@hotmail.com>
Subject: Re: åååh feedback!!
Date: Wed, 22 Nov 2006 11:42:35 +0100
Ha ha

nä tänkte just häromdan att jag ville höra ditt program, visste ju inte ens du gjort det förrän för nån vecka sen. Ska lyssna på nätet om det ligger kvar.

Ja du har helt rätt att mixningen och nivåerna är en del för sig, eller att formen är en JÄVLIGT VIKTIG DIMENSION AV INNEHÅLLET. Preci som med bRian. Sömmarna synliga, konstigt störande synliga: och vad säger det. det säger nåt, det pekar på nåt, men det stör också lyssningen på "storyn" på gott och ont - när man hela tiden ska ta ställning till vad jag försöker berätta/betona/störa/nyansera med musiken. nu ska du få höra hur jävla högt anspråket ligger: tänker att jag försökt göra radio som ger levd erfarenhet inte intellektuell insikt. och metoden har varit att blanda bort korten, hetsa lyssnaren, vägra "vila" i musik, "paus", etc, för att få lyssnaren att till sist kapitulera, sluta vara duktig, samla fakta, memorera årtal, osv och bara ge upp och åka med. och att nåt förhoppningsvis stannar kvar. kanske gör det det. ibland tvivlar jag själv på mixningen, oavsiktlig förstärkning av att jag velat behandla text och musik som lika starka berättarkomponenter när min röst sköljs över av musik, men samtidigt: är ju så trött på prat, trtor ju inte på prat. tack j.