08 September 2007

och där ligger du STRUGGLE FOR PLEASURE ett fading slott nära en blek morgonstrand i en italiensk film för längesen. jobbar i en miljö där poetisk är ett skällsord om det inte berör ett POETISKT FILMSPRÅK men språket man behandlar DET POETISKA FILMSPRÅKET med får inte va poetiskt. Och hej. Ska hitta en ny snabbhet, har med lätthet att göra, igen, så den här platsen inte vilar övergiven och nostalgiskt sandstänkt för att språk blivit något snabb-bloggarna och debattsidorna brukar med slagord och finess och utan eftertankens tyngande Horace-tyngd. Det måste bara skrivas utan prestationen om slagkraftighet. Hur gärnajagänvilllättapåtrycket som en annan stöldräng, och relatera till det fula och den lågt värderade köpcentrumkulturen och en fredagsbilaga NÄRA DEJ.

No comments:
















































”Det är ett landskap man går genom. /…/ Alldeles annorlunda än vandra och gå förbi. De rör sig. Jag rör mig. Inte iakttagelse, sådant finns inte. Röra sig i. Men mera än landskap. / Kroppar och stenar tränger in.” (Birgitta Trotzig, Sammanhang, material)
--














N

"Från de första åren av 1860-talet stammar också ett mycket stort antal kontrapunktiska övningar. Även de saknar ofta en sammanhållen formidé. Harmoniken är inte övertygande genomförd, reglerna för en fugas utformning följs inte och de nyckfulla sluten visar på ett ointresse för konsekvens. Men själva intensiteten i komponerandet och mängden manuskript visar att Nietzsche i kontrapunkten funnit något ytterst lockande. Inom kontrapunkt uppstår inte ett spel mellan motsatser, utan ett spel där de fristående stämmorna skapar tillfälliga motsättningar och konvergenser. Trots sin autonomi blir deras innebörd klarlagd först i relation till varandra. Fritz hade börjat tänka fritt kontrapunktiskt. "







"Sen har vi det betryggande bruket av ett namn. / Språk som pekar på någon // och denna någon finns", Esther Jansma ur Dakruiters (Takryttarna) 2000.




inte jag som ritat nån

inte jag som ritat nån