"Man måste vara ensam för det går inte att ljuga"

Jag stjäl en mening och gör till rubrik. Sen en mening till.
"I en rasistisk ekonomi kan en nyans ljusare öka chanserna att hitta en partner eller en anställning. "

Jag tar den snodda meningen och utropar till logik. Sen prövar jag den på texten. Jag gör som när man ska räkna. Vänder på ekvationen: i vilken ekonomi ökar en ljusare nyans chanserna att hitta en partner eller en anställning? Sen vränger jag exemplet till att gälla texten. Det är ändå samma matematik. En ekonomi är en överenskommelse om byten. I vilken ekonomi är det lönsamt för mig att skriva om metod? I vilken ekonomi är det bra att va lite ljusare?

Kommissarien:
Det finns en plats där det blir tyst. Där försvinner det och blir lugnt. Minnena försvinner. Namnen försvinner. Törsten. Ögonen är alldeles öppna där, andningen är öppen. Jag vill åka dit.

Berättaren:
Ha tålamod.

Kommissarien låter naiv på språket vi talar här i föreläsningssalen – Jaså en föreläsningssal ska ni utbrista nu –

Läsarna:
Jaså en föreläsningssal!

– fast det är halka, skit i salen. Och vem har bestämt vad som är naivt.

Chefen:
Tuppen ja!

Tuppen, ja, men nu är vi i hönshuset, gärsgårn, lagårn. Vi ger ett omdöme om kommissariens uttalande att det är naivt. Vi säger inte så för att han är för lite rationell, vi är alltså inte det rationellas försvarare, just i det här sammanhanget i alla fall, men vi ger kommissarien omdömet "naiv" för att han tycks vilja blunda för gortex, SJ, kafeteria, täby, och inte bara såna fula samtidsmärken, i princip blundar kommissarien från DET HÄR och det bedömer vi är ett misslyckande, och ett svek på det sätt flykt sviker.

Tjejkompis 1:
Pappa bodde inte hemma.

Tjejkompis 2:
Vi hade inte ens en pappa, han var gift.

(suck). Okej bra tjejer men nu är det här inte seminarium om självbiografin och VIKTEN AV ATT VÅGA LÄMNA UT SIG SJÄLV

Tjejkompis 1:
Vi pratar om strukturer

inte heller är det här ett panelsamtal om DEN NYA LITTERATUREN som påstår att fiktion är verklig och verklighet är fiktion

Publiken:
NÄ FY!

exakt, man måste ju veta vad som är vad så man inte råkar ut för

Publiken (unisont, skriker):
SAMMANBLANDNING!

ja det är det värsta av allt.