29 April 2007

make it neu rave


köp musik som levererar en känsla av att va smart sexigt nu. bär en accessoir av neon.
men killar ni har nåt i ansiktet, oj det va samtiden

Ur Elin Alvemarks intervju med Danny Krivit i fredagens svenskan. Danny säger:
Det är mindre substans i all musik nu. Det är mer som jinglar, mycket trummaskiner och sånt. Man märker det också när man spelar. Folk har ingen tid, inget tålamod. De är liksom, ”jag är bara här en kort stund och jag vill att musiken ska göra det här och det här för mig innan jag drar vidare”. Det stimulerar gimmicks och genvägar. Jag hoppas på en backlash.
lättnaden i att låta sig förföras, åka med. kroppen svarar, det är så knappar funkar. tryck tryck: maffigt crescendo, housepianot in, stegrande transsyntslinga...
klubbandet, identiteten och laser. sabba inte surskalle, du behöver la inte peka på klubbhedonism lights baksidor, att (norm-)sexigheten, den känslomässiga arrogansen, upprätthåller det här. BAM BAM. Hungra mitt barn. sök nytt men inte för långt före (folk måste förstå - gemenskapen först, eller namnet). en startelva dj-s åker globala västern runt. och levererar. XY bokar XY för att visa andra XY samhörighet. och de vet. hur man får. ett dansgolv att röra sig. brudar att komma. bloggar att bubbla. skills. sex appeal.

handclap

det stod om baudrillard i dödsrunan i dn att han inte trodde på varken kommunism eller liberalism, bägges bild av slutet på historian var fel. slutet på historian var en ensam joggare med hörlurar, bara sitt eget blodomlopp pulsande i öronen, sin hälsa, sin personliga utvckling. där tillvarons tyngd va med och dansade är det en tom fläck på golvet, mer plats för nåt färgglatt problemfritt där vi uttrycker oss själva, har skoj, där vi kommunicerar identiteter, tar glowsticksen från ingången och viftar. i takt. med. bastrummans hjärtslag. bam bam || bam bam || och så highhatten tss tss || tss tss. dansade på krivits body and soul 2001, hade ingen aning om hans del i en klubbhistoria. en söndag eftermiddag, dammigt. och in där. första timmen släppte inte självmedvetenheten. sen dansade tjötögonen för livet, byggnadsarbetare, bögar, brudar och studenter dansa jämte etc. handclap. slut på historian

No comments:
















































”Det är ett landskap man går genom. /…/ Alldeles annorlunda än vandra och gå förbi. De rör sig. Jag rör mig. Inte iakttagelse, sådant finns inte. Röra sig i. Men mera än landskap. / Kroppar och stenar tränger in.” (Birgitta Trotzig, Sammanhang, material)
--














N

"Från de första åren av 1860-talet stammar också ett mycket stort antal kontrapunktiska övningar. Även de saknar ofta en sammanhållen formidé. Harmoniken är inte övertygande genomförd, reglerna för en fugas utformning följs inte och de nyckfulla sluten visar på ett ointresse för konsekvens. Men själva intensiteten i komponerandet och mängden manuskript visar att Nietzsche i kontrapunkten funnit något ytterst lockande. Inom kontrapunkt uppstår inte ett spel mellan motsatser, utan ett spel där de fristående stämmorna skapar tillfälliga motsättningar och konvergenser. Trots sin autonomi blir deras innebörd klarlagd först i relation till varandra. Fritz hade börjat tänka fritt kontrapunktiskt. "







"Sen har vi det betryggande bruket av ett namn. / Språk som pekar på någon // och denna någon finns", Esther Jansma ur Dakruiters (Takryttarna) 2000.




inte jag som ritat nån

inte jag som ritat nån